ah, and what can I say this time? not much except that I am sorry for breaking my word, once again. BUT there is a reason my dear friend- the lack of activity in my daily life and the fact that  I simply forgett.

så. för att sumera dessa månader- eh.. jaa det är inte mkt som har hänt helt enkelt. min pappa kommer till sverige ca nästa vecka, jag åker till mormor imorgon för att träffa syrran och mamma, johanna åker till thailand imorgon, edde flyttar till malmö? och jamila ska föda i maj..

annars är det liksom inte så mycket mer. jag fortsätter att tjafsa med Unga Vuxna, väntar fortfarande på att försäkringskassan ska höra av sig och funderar på vad jag ska göra i framtiden eller rättare sagt vad jag får göra. tydligen  är varken soc eller försäkringskassan överförtjusta över idén att plugga deltid när man är sjukskriven..  

boendestöd kommer varje moron och varje förmiddag på onsdagar, det funkar riktigt bra och mina mediciner hjälper mig väldigt mycket. annars är mitt liv just nu ett evigt väntande. men det har det varit de senaste ett och ett halvt året, super kul och inte ett dugg upstressande. eller det är inte så stressande eftersom att jag gett upp om skiten, det kommer när det kommer och går inte snabbare för att jag sitter och mår dåligt och stressar upp mig.. just nu tar jag var dag för sig, det är det enda vettiga man kan göra i min situation..

nu ska jag äta en macka, röka och gå och lägga mig^^

puss och kram och btw- jag har fyllt 20! woho, kom höjda bussavgifter, kom höjda rabattremsor, farväl med ungdoms rabatten! inte undra på att man går till systemet, nått måste man dränka sorgerna med! And remember children- don't eat candy from strange people, if they are not someone from your own family

haha, I'm a nerd.. (fr filmen zoolander för er som inte fattar )

jag vet att jag är ur usel på att höra av mig, inga ursäkter där  

så.. detta är vad som händer runtomkring mig för tillfället:

'mina utredningar är klara nu och jag har fått mina diagnoser. just nu går jag på fyra mediciner, en anti depressiv, en humörstabiliserande, en mot adhd och en mot högt blodtryck (får högt av adhd medicinen) jag själv tycker att jag börjar märka av dem lite, får inte lika mycket panikångets som jag fick förut och mitt humör är lite jämnare. tyvärr är jag fortfarande väldigt trött och har inte mkt lust eller ork att göra nått.

jag har påbörjat en behandling hos stefan rudmark, en kbt terapeft där jag bla ska gå med i en panikångest hanterings grupp som ska vara 4 gånger. i mitten av januari kommer jag börja gå hos stefan igen.

om vardagarna kommer boendestöd till mig varje morgon kl 9 och ger mig mina mediciner, och hjälper mig komma igång med saker tex tvätten eller följa med och handla eller följa med mig till bussen om jag har ett möte. dom är trevliga och det funkar rätt bra, även om dom inte riktigt gör allt dom ska

 

min behandling kommer ta ett par år, hur många vet jag inte säkert men ca 2-3 år innan jag kan klara mig själv igen antagligen. jag har faktiskt inte tänkt så mycket på den tiden utan för mig känns det mest som att jag vetat om det innan och försöker att ta det som det kommer. ska antagligen börja läsa japanska i höst om jag hittar en bra kurs och nästa år vill jag börja tenta av mina gymnasiebetyg. annars har jag inga direkta planer förutom att bli frisk och kunna hantera mina störningar.

 

jag har fått 9 diagnoser vilket kan kännas tungt. även om alla läkare/psykologer och alla runt om kring säger att jag inte ska stirra mig blind på diagnoserna och att jag inte ska tänka så mkt på dem känner jag ibland att - hur ska jag inte tänka på dem när jag är den jag är pga av dem? om man har levt så länge med dem som jag och äntligen får diagnoserna och en förklaring till varför det blitt som det blitt är det väl ganska naturligt att jag försöker att förstå dem? ibland känns det bara som att alla försöker släta över allting och göra det finare än vad det är. sanningen är ful och tung. inte alltid men i mitt fall.. är det för att det låter mkt med 9 diagnoser? är det för att det låter överdrivet och väldigt uppblåst? om jag hade haft en eller 2, hade jag fått koncentrera mig mer på mina diagnoser? varför vill alla att jag ska glömma bort dem, när min jävla behandling går ut på att få hjälp att hantera dem?

 

ibland blir jag trött.. jag förstår inte riktigt vad folk vill av mig. vad dem förväntar sig att jag ska göra. jag vet inte ens varför jag går hos stefan eller vad jag ska göra efter jag är klar där. har dem ens lagt upp nån plan? i sånna fall har dem inte sagt nått till mig om den...

suck.. det är mycket som maler i mitt överhettade huvud just nu.. kan ju säga att jag ska till syrran och fria hennes födelsedag och nyår, det ska bli kul i alla fall =)

nu ska jag klä på mig packa och sen möta maggan och äta lunch.

GOTT NYTT ÅR OCH VÄLKOMMEN IN I 2008

 

sooooooo....... snö, blåst och minusgrader, woho, kul att komma hem. plus att idioterna på uppsala hem inte bytt mitt kylskåp/frys. aaah... nu ska vi bara tänka på alla bra saker som vi varit med om, köpte jätte fina grejor och fick se fina hus, kapell och turistfällor!

all in all, det har varit en bra resa. men nu är jag så trött (jetlag, hahaha...) så goodbye and goodnight

I'M IN LONDON PEOPLE!!
yes, dag 2 och vi har hunnit typ allt. aka fran helena till hotellet, varit i mosken, atit, aka buss runt halva london (pga en miss fran var sida dock!) :s
sen var vi i camden town och shoppat, vidare till london bridge och tower bridge, sen hem och nu ska vi typ ata och SOOOOVA

so, see you later people!

love ya ;)

so.. same scen same place
hehe.. mitt löfte om att skriva varje vecka höll ju länge.. men gott folk jagf har fått en ny dator, så jag tänkte försöka skärpa till mig.
en updatering om läget kanske?
jag har fått 5 nya mediciner, egentligen så har jag en extra som ska sänka blodtrycket eftersom att jag fick skyhögt av en av mina mediciner.. inte ens 20 år gammal och 101 i undertryck..

jag ska börja på kbt nästa vecka eftersom att DBTn inte gick så bra, plus att vi ska få mer struktur och rutin i min vardag, vilket jag inte har haft innan. plus att jag ska få mer människro omkring mig, vilket jag tror kommer funka rätt så bra. om det absolut inte fungerar om nån månad får vi fundera på stödboende men jag vill ändå prova detta nu och ha kvar min lägenhet

jag har varit enormt trött de senaste veckorna, så jag tänkte städa och tvätta, städa bort min trötthet och förhoppningsvis så kommer jag kunna anstränga mig mer. jag har inte ens haft ork att sattsa 40% för att jag är för trött och less på allting. men nu är utredningen klar och nu kan vi börja försöka hitta en bra behandling och en bra struktur runt om mig.

jag har fått 9 diagnoser vilket känns tröttsamt. jag känner mig mest trött när jag tänker på det. tiden bryr jag mig inte om, det får ta den tiden det tar, vilket blir ca 5-6 år med efterbehandling. jag kan bara inte se slutet på vägen vilket jag iof försöker att inte göra..

mamma har varit här vilket har varit as kul saknat min mamma. jag tänkte åka ner till mormor under min 20 års dag och samla ihop vår lilla familj.

syrran och jag åker på konferans i london om ca en vecka, det känns kul men nervöst. håller tummarna på att jag inte kommer balla ut i en ångest psykos och låsa in mig på hotel rummet!

that's it for today people!
peace and understanding, and humor, that's all you need!

en vecka fylld av sova, tablett knaprande och sprutande tårar börjar gå mot sitt slut. det började i lördags med lite hals ont och slutade med att jag i måndags åkte in till sjukhuset pga av att jag hade så ont i halsen att jag inte ens kunde svälja mitt eget saliv eller ens prata (en av få gånger jag VERKLIGEN önskat att jag fått dö) väl där fick jag och johanna vänta i typ en 40 minuter innan vi äntligen fick undersökas på öron hals näsa. eftersom att jag hade så ont att jag knappt kunde öppna munnen kunde dom inte undersöka min hals ordentligt så dom stack upp en lång pinne i båda näsborrarna där dom sedan sprutade in en besk äcklig näs-spray så långt up dom kunde för att bedöva halsen och näsan.

sen tog dom tempen och den visade på 39.2 vilket gjorde mig förvånad efetrsom att jag brukar ha runt 36 i vanliga fall och aldrig får hög feber. efter det fick vi vänta i nån kvart på bedövningen och sedan så körde dom upp en kamera genom näsan ner i halsen för att kolla vad felet var. och körde ner bomulls pinnar i halsen för att ta en odling.

efter det skickades vi iväg för att ta blod prov, sen så lade jag mig ner på en brits och sov i drygt en timme och vaknade i lagom tid för att testresultaten kommmit in. ingen hals böld, ingen halsfluss utan ett virus i kroppen  så pencilin kur och smärtstillande sen hem till johanna för att bli omhändertagen igen

men nu är jag i alla fall fult talande och sväljandes hemma hos min syster efter en helg fylld med underbar värme och vi har verkligen haft en underbar la eid vi var hemma hos jamila och tant irina kom dit med sina fem barn, det var verkligen super kul! har inte träffat irina på ap länge. den bästa eiden på år måste jag säga!

nu ska jag slappa lite och sen ska jag och syrran in till stan och käka på indisk restaurang innan jag åker hem till min lilla Blink!

bättre sent än aldrig säger man ju men femte gången börjar det bli rätt drygt eller vad säger ni?

förra veckan blev min ADHD utredning klar, får resultaten nästa fredag och mias utredning lär också bli klar samtidigt eftrrsom hon väntat på adhd utredningen..*pust*

samtalen hos brittmarie går långsamt långsamt framåt, vi ärfortfarnde rätt handfallna inför min personlightes störning och vet inte riktogt än hur vi ska hantera den.. men behandlingen kommer ta lång lång tid, ca två år plus medicin behnadling. ska börja med tå nya mediciner nu i veckan så, vi får väl se om jag blir gladare eller ej..

I helgen nu r syrran och hälsar på, det har varit riktigt soft. vi har mest slappat och kollat på film, men det har varit bra för mitt humör och mina svängnngar att ha henne här. *pussar*

usch, förra veckan var jag tvungen att lämna både piss prov och blod prov och EKG, haha jag och Bettan sprang omkring på gamla psykområdet på ulleråker och försökte hitta till beroende kliniken! det var ett äventyr i sig kan jag ju lugnt äga, stackars sjuksköterskor på provtagningen fick ta till en stor dos tålamod när om skulle sticka in nålen i min hand, men- jag grät inte denna gång! däremot fick jag ju ett äckligt smärtsamt blåmärke dagen efter

nu ska jag städa och bädda sängen och tvinga syrran baka mat muffins med mig^^

i måndags kom jag hem från gbg, och förutom jätte fina presenter från tunisien och liseberg fick jag även en otrevlig förkyldning. feber i tisdags och vidrig hosta.. :s har varit hemma sedan i måndags, men idag måste jag ta mig iväg till stan för ett utr möte på unga vuxna. har två möten på måndag varav ett börjar kl halv nio och sen ett nätverksmöte på tisdag som börjar 8.15

yes, det är underbart att vara sjuk.. när man hade nått att vinna på det förutom huvudvärk och söndersnytna pappers näsdukar. tex slippa skolan eller jobbet, eller inte behöva gå ut i snö stormar eller ös regn-... men när man som jag knappt har nått som kan kallas liv blir enda skillnaden att man gör det man brukar göra (oftast ingenting) men mår 10 gr sämre än vanligt...

nu ska jag hoppa in i duschen och sätta på mig rena kläder och ta mig ner på stan och försöka se lite levande ut (mellan dödshostningarna och näsduks fräsandet)

vi hörs, rest in peace

ja, lite seg på att skriva, men jag skriver i alla fall om man ska se det från den positiva sidan..

nu är jag i gbg hos min pappa, både jag och syrran är här, ,men just nu är alla på liseberg. jag kunde inte följa med pga panikångesten, men jag är van. känner mig mest lite elak mot dom andra..men men, sånt är livet. så småningom så kommer det bli bättre, det gäller bara att ta det lugnt..

en vecka med boendestöd har gått, det har funkiat bra tycker jag. visst så har jag inte gjort allt på mitt schema, men jag går upp varje dag kl 8 och försöker gå på mina möten i alla fal. jag gör mitt bästa och ibland lite sämre, mer kan man inte begära. jag tänker inte utsätta mig för saker som är för jobbiga ch så är det bara

på tisdag ska jag ha tre möten, ojojoj.. känns tugnt, men mötet med min soc lena känns viktigt och hon kunde bara då. nästa vecka ska jag ha ett nätverksmöte med alla enheter så då kommer i alla fall alla få veta (inklusive jag) ungefär vart vi står.

nej, nu ska jag läsa en bok och glo på tvn, annars kommer jag fastna här!

 

from idag börjar mitt nya liv, on real.. alla kattungarna blev sålda igår. adhd utr är igång, boendestöd börjar på måndag, sista samtalet i mias utr är den 11 sept, DBTn är igång, medicineringen börjar på måndag och pernilla har sagt upp kontaktmanna skapet.

idag och framöver kommer jag skriva här det som händer, jag har äntligen vaknat upp ur min vakuumfyllda vila och jag kan faktiskt både känna kännslor och se en framtid..

jag och min syster planerar att flytta ihop under eller efter vintern. öppenvården kommer i sånna fall stå kvar i uppsala men soc måste skrivas över till sthlm, så jag får prata med lena min soc och se vad hon säger. men min överläkare och psykolog har gett tummen upp och kommer hjälpa mig så att övergången blir så smidig som möjligt

imorgon kommer mamma hem från tunisien, woah.. I know, det känns inte som att hon varit borta så länge som  hon har, sjukt ..

jag har bestämt mig för att bli kock alt kallskänka. (hur stavas det??)  så jag tänkte praktisera nu i höst bara nån timme i veckan så att det inte blir för mkt i början, och sen får  vi se om jag söker in nästa år till kock utbildningen eller inte. men vill vill vill..!

det känns skönt att allt kickar igång och att den hemska hemska sommaren är över! äntligen kan jag blörja leva igen.. nu ska jag på möte, men vi syns snart igen!